VILJAN BÖRJAR KOMMA TILLBAKA

Jag är glad att jag kommer ur sängen på morgonen.

Jag sover rätt gott faktiskt.

Jag är trött när jag går och lägger mig på kvällarna.

Är det så att jag blir trött under dagen så försöker jag faktiskt undvika att vila just för att kunna sova bättre. De blir lite kaffe istället för siesta.

Det är inte så att jag gör så jävla mycket med mina dagar - jag har inte riktigt kommit mig för att komma in i de vardagliga rutinerna - jag tar små steg - och jag är glad att jag tar mig ur sängen.

Jag har börjat få lite dåligt samvete för att jag inte tar hand om hemmet på ett sätt som jag skulle vilja.

Ingen skulle tro mig om jag berättade hur det ser ut här hemma. Det är verkligen katastrof. Verkligen. Egentligen borde jag ta bilder för att föreviga det men det skulle göra alldeles för jävla ont att titta på de bilderna.

Knarkarkvart är inte ordet. Det stadiet är passerat sedan länge.

Hemskt.

Det gör lite ont.

Stackars min sambo.

Men nu börjar faktiskt viljan att ta tag i saker komma tillbaka.

Snart kommer jag att orka.

Jag längtar.