torsdag 3 juni 2010

DEPRESSION I EN MENING

DE HÄR ORDEN SÄGER ALLT:

"DEPRESSION ÄR INGET TECKEN PÅ SVAGHET - DET ÄR ETT TECKEN PÅ ATT MAN HAR VARIT STARK FÖR LÄNGE..."

JAG VAR STARK SOM FAN. DEN STARKASTE DU KÄNNER. NU ÄR JAG MINDRE STARK.

HUR?

Hur kan man vara rädd för att dö när man är så rädd för att leva?

tisdag 13 april 2010

FY FAN

Såhär borde ingen få må...

Ingen...

Livet är bara så förstört.

Raserat.

Knappt så att jag orkar nära något hopp.

Inte idag heller.

Inte en enda dag utan tårar.

MÖTE MED FÖRSÄKRINGSKASSAN

Jag har möte med min handläggare på Försäkringskassan imorgon klockan 11.00.

Jag är inte direkt orolig.

Jag är för sjuk för att jobba.

Imorgon är det ett år sedan jag sjukskrevs.

Jag drömmer om att få arbeta igen.

Jag drömmer om ett normalt liv.

Jag drömmer om ett liv utan tvång.

VILJAN BÖRJAR KOMMA TILLBAKA

Jag är glad att jag kommer ur sängen på morgonen.

Jag sover rätt gott faktiskt.

Jag är trött när jag går och lägger mig på kvällarna.

Är det så att jag blir trött under dagen så försöker jag faktiskt undvika att vila just för att kunna sova bättre. De blir lite kaffe istället för siesta.

Det är inte så att jag gör så jävla mycket med mina dagar - jag har inte riktigt kommit mig för att komma in i de vardagliga rutinerna - jag tar små steg - och jag är glad att jag tar mig ur sängen.

Jag har börjat få lite dåligt samvete för att jag inte tar hand om hemmet på ett sätt som jag skulle vilja.

Ingen skulle tro mig om jag berättade hur det ser ut här hemma. Det är verkligen katastrof. Verkligen. Egentligen borde jag ta bilder för att föreviga det men det skulle göra alldeles för jävla ont att titta på de bilderna.

Knarkarkvart är inte ordet. Det stadiet är passerat sedan länge.

Hemskt.

Det gör lite ont.

Stackars min sambo.

Men nu börjar faktiskt viljan att ta tag i saker komma tillbaka.

Snart kommer jag att orka.

Jag längtar.

söndag 11 april 2010

ETT POSITIVT BESKED

Min handläggare på Försäkringskassan ringde i fredags.

I och med det samtalet kunde jag lägga en stor oro åt sidan.

Jag har haft turen att ha bra kontakter med sjukvården och Försäkringskassan.

Människor som jag känner verkligen ställer upp på mig.

Det är ett sådant stort stöd.

Jag är oerhört tacksam.

SOVMARATON

Jag har fått det återigen bevisat att alkohol är ingenting för mig.

Jag drack vin i fredags. Jag drack inte så speciellt mycket. Jag var aldrig full. Jag drack ett par glas. Jag hade en trevlig kväll.

Men bakfyllan jag hade... Ha ha ha...

Det var inte värt det. Det är inte värt det.

Jag sov för fan hela lördagen.

Vaddå bortkastad helg va?

Nej, där lärde jag mig verkligen återigen att alkohol är nog fan ingenting för mig.

Att jag sover bort en hel dag bara för ett par glas vin - det är fan inte värt det.

Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag har sovit bort en hel helg i princip men jag tänker fan dra lärdom av det.