Någon tog sig en liten tupplur efter maten nu och ligger på soffan och snusar. Det låter verkligen mysigt och det får mig att bli alldeles varm i hjärtat. Det känns bra att veta att älsklingen ligger där.
Jag letar låtar - ladda ner film och Facebookar. Och dricker öl. Folköl. Det är ungefär vad jag klarar känner jag. Jag hatar att tappa kontrollen med alkohol. Jag har gjort det ett par gånger för mycket. Alkohol i samband med medicinering har inneburit att jag har förlorat så mycket. Jag har fått människor i min närhet att förlora tilliten till mig. Det där är inte roligt. Inte roligt alls. Jag skäms så fruktansvärt för saker som jag har gjort när jag har druckit. Nu efter den senaste riktigt duktigt dumma jävla grejen jag gjorde så bestämde jag mig ordentligt för att det räcker nu. Alkohol är inget för mig. Inte i kombination med min medicin. Och definitivt inte nu när jag har ökat dosen.
Mitt råd i att vara jävligt uppmärksam på att alkoholen gångras när man äter psykofarmaka. Tro mig. Ta rådet från en expert. Jag har supit bort ganska mycket. Flera bra jobb. Vänner. Anseende. Heder. Moral. Karaktär. Mig själv. Och det där gör jäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääävligt ont ska jag säga. Det gör ont som fan. Det finns så mycket saker som ger mig så mycket ångest bara jag närmare mig tanken på dom. Det finns en jävla massa ångest där. En jävla massa som jag har att reda ut och be om ursäkt för och jag ska. Jag måste bara förlåta mig själv lite först. Jag har just börjat närma mig den sorgen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar