FÖRUT VAR JAG GLAD. NU ÄR JAG DÖD.

Jag vill inte börja med att slänga ut en bild på mig själv - inte just nu - det är jag för sårbar för just nu. Jag vill inte gå ut med mitt namn heller. Jag vill vara anonym. Skrattretande egentligen för det är det sista jag har uppfattats som under hela min levnad. Jag vill vara anonym ändå i alla fall ett litet tag. Till en början.

Levnad ja. Hitills. Ditills. Tills den stora smällen kom. Godståget. Fallet. När jag förlorade mig själv. När mitt liv tog slut.

Ja. Tog slut. Det är så jag känner det just nu. Som om jag vore död. Levande död. Död fast jag är levande. Jag andas men det är fan inte mycket mer.

Det här kommer att bli den mest deprimerande blogg man kan tänka sig. Ha ha ha. Den kommer att bli så olik allt annat jag uppfattas som - "Han som alltid är så glad!!!!". Nej. Det stämmer inte längre. "Han som tappade det helt." Ja, det är nog mer så jag skulle vilja uttrycka det.

Det här är en blogg som kommer att handla om depression. Om DEPRESSION. Om DEPRESSIONEN FRÅN HELVETET.

Det här kommer att bli en blogg som kommer att handla om OCD. Den mest genomjävliga skärseld man kan tänka sig. Som jag lever i. Inte kan ta mig ur. Som jag har fastnat i. Som tog mitt liv.

Förrut var jag glad. Nu är jag död.

Välkommen till vad som finns kvar av mitt liv. Spillror. Små halmstrån. Och en önskan om att det inte är försent att försöka fortsätta att hoppas. Jag vill leva men inte såhär. Det här är inget liv. Det är ingenting.