Jag saknar den tiden så. När jag levde bekymmerslöst. Lyckligt ovetandes om vilket jävla helvete jag hade framför mig. Ovetandes om det jävla helvete som jag lever i nu. Med bojor av ångest och tvång. Med en panik för att inte klara att hålla mig ovanför vattenytan.
Jag hoppas att jag kan få uppleva friheten igen. Att kunna få leva utan oro.
Det blir inte idag men jag hoppas att det kan komma till att bli snart.
Sov gott min vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar