Klockan är snart sju. På morgonen. Och nej - jag har inte just stigit upp. Eller jo - men det var inte för att börja min dag utan för att fortsätta min gårdag för jag har inte sovit mer än en timme sedan i onsdags. Tror jag. Ja, hur fan ska jag veta? Jag minns ju inte riktigt. Jag är så trött och dränerad på energi att hjärnan fungerar sådär bra emellanåt just för tillfället. Jag vet att jag inte har sovit i natt i alla fall. Inte i natt heller. Till skillnad från förra veckan och veckan före det och veckan före det - då jag inte gjorde annat än sov. Det gjorde för ont för att vara vaken.
"Om den enda stund du är befriad är när du sover - är det då så underligt att du aldrig vill vakna då?"
Konstigt nog känner jag mig inte så jäkla trött just nu. Det är jag kanske säkert om jag skulle tillåtas att känna efter men det är sådana känslor som kommer så mycket längre ner på listan. Jag sover helt enkelt när jag somnar har jag bestämt mig för. Det är inte så mycket mer med det har jag bestämt mig för. Jag har inte direkt några tider att passa. Fast det skulle jag vilja ha. Så det ska jag skaffa mig.
Jag ska börja här. Med att blogga. Kontuinerligt . Jag måste skaffa mig rutiner. Jag måste kämpa för att ta mig ur det här. Jag måste vidare nu. Slåss. För min egna existens och mitt egna jag men också de jag älskar och älskar mig. Min älskade sambo. Min familj och mina vänner. Att starta den här bloggen var kanske början på min resa till hitta tillbaka till livet. Jag hoppas.
Jag hoppas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar