FY FAN

Såhär borde ingen få må...

Ingen...

Livet är bara så förstört.

Raserat.

Knappt så att jag orkar nära något hopp.

Inte idag heller.

Inte en enda dag utan tårar.

MÖTE MED FÖRSÄKRINGSKASSAN

Jag har möte med min handläggare på Försäkringskassan imorgon klockan 11.00.

Jag är inte direkt orolig.

Jag är för sjuk för att jobba.

Imorgon är det ett år sedan jag sjukskrevs.

Jag drömmer om att få arbeta igen.

Jag drömmer om ett normalt liv.

Jag drömmer om ett liv utan tvång.

VILJAN BÖRJAR KOMMA TILLBAKA

Jag är glad att jag kommer ur sängen på morgonen.

Jag sover rätt gott faktiskt.

Jag är trött när jag går och lägger mig på kvällarna.

Är det så att jag blir trött under dagen så försöker jag faktiskt undvika att vila just för att kunna sova bättre. De blir lite kaffe istället för siesta.

Det är inte så att jag gör så jävla mycket med mina dagar - jag har inte riktigt kommit mig för att komma in i de vardagliga rutinerna - jag tar små steg - och jag är glad att jag tar mig ur sängen.

Jag har börjat få lite dåligt samvete för att jag inte tar hand om hemmet på ett sätt som jag skulle vilja.

Ingen skulle tro mig om jag berättade hur det ser ut här hemma. Det är verkligen katastrof. Verkligen. Egentligen borde jag ta bilder för att föreviga det men det skulle göra alldeles för jävla ont att titta på de bilderna.

Knarkarkvart är inte ordet. Det stadiet är passerat sedan länge.

Hemskt.

Det gör lite ont.

Stackars min sambo.

Men nu börjar faktiskt viljan att ta tag i saker komma tillbaka.

Snart kommer jag att orka.

Jag längtar.

ETT POSITIVT BESKED

Min handläggare på Försäkringskassan ringde i fredags.

I och med det samtalet kunde jag lägga en stor oro åt sidan.

Jag har haft turen att ha bra kontakter med sjukvården och Försäkringskassan.

Människor som jag känner verkligen ställer upp på mig.

Det är ett sådant stort stöd.

Jag är oerhört tacksam.

SOVMARATON

Jag har fått det återigen bevisat att alkohol är ingenting för mig.

Jag drack vin i fredags. Jag drack inte så speciellt mycket. Jag var aldrig full. Jag drack ett par glas. Jag hade en trevlig kväll.

Men bakfyllan jag hade... Ha ha ha...

Det var inte värt det. Det är inte värt det.

Jag sov för fan hela lördagen.

Vaddå bortkastad helg va?

Nej, där lärde jag mig verkligen återigen att alkohol är nog fan ingenting för mig.

Att jag sover bort en hel dag bara för ett par glas vin - det är fan inte värt det.

Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag har sovit bort en hel helg i princip men jag tänker fan dra lärdom av det.

JAG VILL BÖRJA ORKA IGEN

ANTIKLIMAX...

Men du vet - när man verkligen har förberett sig på att man MÅSTE ta itu med något. Man måste ta itu med det för att det är VIKTIGT. Man verkligen MÅSTE ringa det där jävla samtalet för man har inte fått sina pengar som man ska. Ja, för så klart att det så ofta ska handla om pengar. Såklart att det handlar om Försäkringskassan... Fast jag har en väldigt bra kontakt på FK. Min handläggare är bra. Hon är mänsklig. Hon resonerar sunt.

Jag drog mig för det här. Jag tycker inte om att bli arg. Jag vill försöka behålla lugnet. Jag försökte ta det lugnt. Jag tog det lugnt hela tisdagen och onsdagen men inget hände och innan det hinner bli nästa månad och räkningarna skall betalas så började jag ladda igår för att ringa idag.

Jag laddade och laddade och laddade. IDAG skulle jag verkligen ringa.

Jaha. Så finns pengarna plötsligt på kontot. VAD FAN SKA JAG GÖRA NU DÅ? Jag hade ju laddat så.

VAD FAN SKA JAG GÖRA ISTÄLLET NU DÅ?

Ha ha ha...

Kanske kolla upp hur hemförsäkringen ser ut och vad som ingår i den och vad den täcker?

Ja.

Det blir nästa projekt.

Undrar hur mycket jag kommer att behöva ladda för att göra det?

Varför ska det vara så jävla svårt att få saker gjorda?

Jag fattar väl att det beror till stor del på mIn depression men det här är ju nästan löjligt...

Jag vill börja orka igen.

SMÅ FRAMSTEG ÄR OCKSÅ FRAMSTEG

Haft en ganska bra dag hitills. Jag har orkat börja ta tag i saker lite smått. Jag vill ta det så lugnt med att hitta tillbaka igen bara. Jag vill inte stressa alls. Stress gör mig sjuk. Jag reagerar så med ökat tvång på stress.

Jag kom på att det inte gått en dag utan tårar. Jag grät en liten skvätt för en stund sen igen. Det är något varje dag. Nu är min lap top helt död. Den är två månader gammal. Den bara la av. Jag fattar fan inte hur det gick till alls men å andra sidan - när det gäller mig så händer saker bara. Jag behöver inte göra någonting för att hjälpa till.

Jag får köpa en ny om den inte börjar ladda igen. Batteriet tog slut och jag satte i laddaren och så laddaren inte ochjag har fan försökt med allt. Tagit ur batteriet. Bytt kontakt. Kollat kontakten. Kollat den igen. Tagit ur batteriet. Försökt sätta på den igen. Och igen. Och igen. Men skiten indikerar inte ens på att den laddar batteriet när jag sätter i kontakten. Skoj.

Förutom att datorn har lagt av så har jag faktiskt en ganska bra dag. Jag har bryggt kaffe. Druckit jag vet inte hur många koppar. Jag har njutit av en underbar dag i vårsol. Jag har orkat plocka i ordning lite här hemma. Jag har försökt idag. Och nu är jag fan trött.

Jag är helt slut. Jag sov rätt gott i natt i och för sig men jag sov nog kanske lite lagom lite men när jag vaknade så gick jag faktiskt upp. Jag ville gå upp. Jag ville göra något av den här dagen. Jag ville göra något än att bara sova bort dagen.

Inte för att jag utför några stordåd men det är stordåd för mig.

Jag tar min medicin och jag bloggar.

Jag försöker komma in i vardagen igen men det får gå sakta som sagt. Jag har i alla fall orkat / kunnat / vågat laga lite middag. Kyckling. Inget avancerat men jävligt gott.

Kvällen blir lugn. Lite TV. Lite surfa. Lite lagom skön avslappnat.

Jag är så glad att jag kan få känna mig i alla fall lite gladare och lite piggare nu och jag ser ljusare på saker.

Livet är långt ifrån över och livet är värt att kämpa för.

GÖR LEMONADJÄVEL NÄR LIVET GER DIG CITRONJÄVLAR

Jag har ju två bloggar. Men just nu prioriterar jag den här.

Den här känns lite viktigare just nu.

Idag har jag lyckats. På mer än ett sätt. Jag tror inte jag känner till någon som så lätt ramlar över en motgång men jag tror å andra sidan inte heller någon som försöker vända det negativa till något positivt heller. Jag försöker verkligen göra lemonadjävel när livet ger mig citronjävlar...

Idag ville jag orka göra lite. Jag ville försöka uträtta något här hemma. För andra är det ingenting men för mig är det stordåd. Vissa dagar att bara borsta tänderna... Man kan ju lika gärna be mig att bestiga Mount Everest. Att vara deprimerad är ett helvete. Att vara deprimerad är inget som jag vill vara. Jag ska ta mig ur min depression - så är det bara. Jag kommer att fortsätta att försöka och försöka och försöka.

Nu fick jag på mig kläderna och samlade ihop det rätt rejäla berget med saker som skall sopsorteras. För en som har sjuklig bacillskräck är det jobbigt. Det är något man drar sig för. Det kan sluta med flera timmar i duschen.

Jag är så glad. Så stolt över mig själv. Det slutade inte i ett maraton av tvång i duschen. Helt lätt var det dock inte. Men jag tänkte hela tiden på hur glad jag vet att min sambo kommer att bli när han ser att jag har faktiskt gjort något för att föra skeppet BOENDEMILJÖ framåt.

IDAG FÖLL JAG

I eftermiddags höll jag på att tappa det helt.

Jävlar vad jag grät.

Det här fan inte klokt.

Det är så jobbigt.

Känner mig som att jag är inmålad i ett hörn.

CLOWNEN

Bilden på clownen.

Jag har ingen aning om vem som har målat den men jag skulle ju allt bra gärna vilja veta.

Jag håller faktiskt med Anna i att den påminner mycket om mig. Jag hittade den bilden helt random och jag har som sagt ingen aning om vart den kommer ifrån eller vem som har målat den. Det finns ingen information att tillgå om bilden på sidan som jag hittade den på. Ett litet mysterium. Ett lite mysigt mysterium. Jag tycker bilden är oerhört vacker.

Den blicken den clownen har - ja, det är som om att jag skulle möta min egna blick.

ANNANDAG PÅSK

Sovit gott. Sovit gott som fan. Somnade med en gång igår. Det var så jävla skönt. Första gången på länge som jag somnade med en gång. Första gången på jag vet faktiskt inte när... Underbart.

Jag vaknade utvilad och ville verkligen försöka utnyttja dagen så jag gick upp redan vid halv tio. Ja, halv tio är ganska tidigt för att vara jag. Jag har aldrig varit den som varit uppe för att mjölka korna.

Funderat en hel del idag och faktiskt kommit till klarhet med en hel del. Det är inte så jävla farligt att erkänna sig svag och det är inte så jävla farligt att blotta sin själ - inte när det är för att kunna bli hel igen och hitta tillbaka till livet.

En lugn dag idag. Älsklingen sov länge och vi har bara softat och tagit det lugn hela dagen. Det största projektet idag blir väl att få lite mat handlat och laga middag och sen kanske kolla lite film med älsklingen.

JAG GILLAR DET

Jag tycker faktiskt om att blogga om mitt OCD och min depression. Jag vet att jag inte har så många besökare på den här bloggen men den största anledningen till det är ju att jag inte har listat den någonstans. Jag kommer säkert att göra det men det är nog lite för tidigt att göra det ännu. Och jag vill ju gärna ha något att erbjuda att läsa också innan jag släpper den till den stora massan - fast vem fan vet - jag kanske inte får en läsare och det vore väl lite synd men den största anledningen till det här bloggandet är ju att jag ska kunna samla alla mina tankar och reflektioner kring min sjukdom och OCD som syndrom och skulle jag sedan ha läsare så skulle ju det givetvis göra mig oerhört glad.

Men jag gillar det. Det gör jag. Det är verkligen terapi. Det gör rätt gott för själen. Det gör det.

BIVERKNINGAR

Jag har egentligen bara skummat igenom vad det står om biverkningar i samband av att man äter Zoloft - mycket av den enkla anledningen att jag ville inte veta vilka biverkningarna var innan jag började äta medicinen - just för att inte oroa mig själv i onödan och överdrivet uppmärksamt känna efter.

Jag hittade den här: "Alkohol bör undvikas när du behandlas med Zoloft."

Min följdfråga blir då ganska naturligt: Varför? Vad är det egentligen som händer i kroppen när man dricker samtidigt som man äter Zoloft?

Det ska jag ta reda på mer om. Att jag har fått veta varför den hårda vägen är ju en sak men det ska bli intressant att se vad som sägs om kombinationen Zoloft och alkohol.

För mig är det annars just nu muntorrheten. Jag hade aldrig det problemet när jag åt 50 mg men så är ju också 50 mg en ganska låg dos i sammanhanget. Nu när jag dubblat dosen och ibland till och med tredubblat den så är det som om jag svalt allt damm som finns att uppbringa i hela universum och varit utan något att dricka på jag vet inte hur länge - år????

Vikten ska vi ju inte prata om va... Från att ha varit riktigt smal och haft någorlunda platt mage så - ja, den är ju inte fullt så platt längre...

JAG SAKNAR TIDEN DÅ JAG VAR FRI...

Jag saknar den tiden så. När jag levde bekymmerslöst. Lyckligt ovetandes om vilket jävla helvete jag hade framför mig. Ovetandes om det jävla helvete som jag lever i nu. Med bojor av ångest och tvång. Med en panik för att inte klara att hålla mig ovanför vattenytan.

Jag hoppas att jag kan få uppleva friheten igen. Att kunna få leva utan oro.

Det blir inte idag men jag hoppas att det kan komma till att bli snart.

Sov gott min vän.

MEN HUR MÅR JAG EGENTLIGEN?

Ja, inte fan somnade jag igår som jag trodde att jag skulle - saker är inte självklara för mig och det jag men jag låg sömnlös i så många timmar att det var löjligt. Till slut tröttnade jag och kollade lite på webbtv. En gåva till den som inte finner ro i sin själ. Jag har sällan ro att se ett helt tv-program så att se det på play på nätet istället är ju himlen.

Sedan var jag så trött att jag faktiskt grät lite. När jag blir riktigt trött ökar tvånget och mitt tvång att tvätta mig gick inte att bryta så då ( och det här är BRA svenska... ) bröt jag det - slutade tvätta mina händer och tog en dusch istället.

Glädjande nog har jag nu jobbat ner ritualerna med duschandet till något som faktiskt nästan börjar likna ett normalt beteende i en dusch men det är fortfarande mycket skrubbande.

Jag vet att jag inte kan bli mer än ren. Jag vet det egentligen. Man duschar - tvättar sig och blir ren. Sen är det ju rätt omöjligt att försöka sig på att blir mer ren. Det är ju där det brister. Helt.

Det är en kamp. Det är bara att försöka. Hela tiden. Inte ge upp.

LITE TRÖTT.

Det är en skön kväll men jag är nog fan trött. Det är skönt att få vara det. Det blir nog allt en tidig kväll för mig men det är jag bara glad för för då kanske jag somnar i tid också och vaknar i bra tid. Struktur. Disciplin. Jag gillar det. Jag gillar tanken på lite ordning. Det är bra för mig. Så nu blir det nog allt bullar och mjölk i sängen och en film. Tack för idag.

MEDICINERING OCH ALKOHOL.

Någon tog sig en liten tupplur efter maten nu och ligger på soffan och snusar. Det låter verkligen mysigt och det får mig att bli alldeles varm i hjärtat. Det känns bra att veta att älsklingen ligger där.

Jag letar låtar - ladda ner film och Facebookar. Och dricker öl. Folköl. Det är ungefär vad jag klarar känner jag. Jag hatar att tappa kontrollen med alkohol. Jag har gjort det ett par gånger för mycket. Alkohol i samband med medicinering har inneburit att jag har förlorat så mycket. Jag har fått människor i min närhet att förlora tilliten till mig. Det där är inte roligt. Inte roligt alls. Jag skäms så fruktansvärt för saker som jag har gjort när jag har druckit. Nu efter den senaste riktigt duktigt dumma jävla grejen jag gjorde så bestämde jag mig ordentligt för att det räcker nu. Alkohol är inget för mig. Inte i kombination med min medicin. Och definitivt inte nu när jag har ökat dosen.

Mitt råd i att vara jävligt uppmärksam på att alkoholen gångras när man äter psykofarmaka. Tro mig. Ta rådet från en expert. Jag har supit bort ganska mycket. Flera bra jobb. Vänner. Anseende. Heder. Moral. Karaktär. Mig själv. Och det där gör jäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääävligt ont ska jag säga. Det gör ont som fan. Det finns så mycket saker som ger mig så mycket ångest bara jag närmare mig tanken på dom. Det finns en jävla massa ångest där. En jävla massa som jag har att reda ut och be om ursäkt för och jag ska. Jag måste bara förlåta mig själv lite först. Jag har just börjat närma mig den sorgen.

JAG HATAR DE HÄR JÄVLA TVÅNGSTANKARNA!

Var och handlade. Bara för att jag inte fick ett panikångestanfall som jag fick i torsdags så håller jag på att få ett hemma här nu. Ja, bara därför. Jag ger mig fan på det. För jag kan fan aldrig få vara lite avslappnad och glad.

Fick handlat i alla fall och nu har vi käkat lite gott och vi umgås här hemma med varsin dator. Ha ha ha... Förr kollade man TV tillsammans men nu sitter man och umgås brevid varandra med varsin dator och skickar länkar och pratar musik. Lite mysigt är det faktiskt.

Hade det lite jobbigt när vi kom hem. Fick för mig att mina händer var smutsiga och kunde inte stå emot utan jag var verkligen tvungen att få dom rena. Med städspray. Ja, det var ju inte med klorin i alla fall. Jag hatar de här jävla tvångstankarna.

JAG...

Jag gillar inte alls att tidangivelserna för min blogginlägg är fel.
Jag gillar inte heller att jag inte vet riktigt hur jag ändrar det.
Jag gillar inte riktigt att jag inte orkar ta reda på hur man gör.
Jag gillar inte att skjuta saker på framtiden.
Jag mår dåligt av att ha saker hängandes i luften och att inte fullfölja och göra färdigt saker.
Jag ska bättra mig på det.
Jag ska ta itu med saker med en gång när dom kommer i min väg.

DET ÄR EN FIN DAG.

Har faktiskt jobbat lite nu på eftermiddagen. Ett recensionsjobb, Lite skoj. Kul att jag orkat. Kul att jag faktiskt tagit mig för något. Jag tror mycket på min ökade medicinering, Nu har jag ätit en bra högre dos ett par veckor och allt är inte nattsvart - i alla fall inte hela tiden... Att det är strålande sol och bara lätta moln på en annars underbart vackert blå himmel är också en stor anledning att le. Det är en fin dag idag.

Jag försöker att stå ut med min ångest. Jag försöker att stå emot tvångstankarna. Jag försöker bryta det tvångsmässiga beteendet när jag faller för det och inte hänga upp mig i det. Jag vill inte kasta bort de dyrbara dagarna som är livet på att tvätta mig.

För mig är händerna värst. Av någon anledning är det just en speciell punkt på vänster hand som är värst. Jag fattar inte varför men om jag visste det så skulle jag väl inte heller behöva leva med det här tvånget.

Att försöka ha ett normalt liv går inte just nu men jag vill försöka hitta tillbaka till normala rutiner och ett normalt vardagligt liv till en så stor del som möjligt så dagens prövning är att tillsammans med min älskade sambo åka och handla lite gott att äta till kvällen.

Jag blir sjuk av stress så jag har verkligen världens bästa sambo. En älskling som är så lugn och stabil och trygg i sig själv. Mitt stora stöd. Jag ska försöka visa min uppskattning med att ordna med något fint i påskpresent. Jag vill göra det för att visa min kärlek. Fast det där är jag nog ganska bra på och vice versa. Jag tror knappast att det hade hållt mellan oss i 11 år annars.

Önskar dig en fin påsk.

KÄMPAR MOT TÅRARNA

Det är ett sånt helvete att aldrig få känna sig ren. Det är lite jobbigt just nu. Försöker stå emot tvånget att tvätta mig.

JAG HAR FÅTT SOVA!!!!

Jag gick och la mig vid åtta igår kväll. Trött så att jag inte kunde se framför mig ungefär. Jag är inne i den stressen att jag är livrädd för att inte kunna somna. Det är en sån panik för mig. Det är jobbigt som fan. Men igår... Det var så skönt att få somna lätt och jag sov faktiskt ganska bra. Vaknade av att jag själv skrek rakt ut ett par gånger men lyckades somna om. Då är man rätt van vid att drömma mardörmmar va?

SÖMNLÖS. IGEN.

Klockan är snart sju. På morgonen. Och nej - jag har inte just stigit upp. Eller jo - men det var inte för att börja min dag utan för att fortsätta min gårdag för jag har inte sovit mer än en timme sedan i onsdags. Tror jag. Ja, hur fan ska jag veta? Jag minns ju inte riktigt. Jag är så trött och dränerad på energi att hjärnan fungerar sådär bra emellanåt just för tillfället. Jag vet att jag inte har sovit i natt i alla fall. Inte i natt heller. Till skillnad från förra veckan och veckan före det och veckan före det - då jag inte gjorde annat än sov. Det gjorde för ont för att vara vaken.

"Om den enda stund du är befriad är när du sover - är det då så underligt att du aldrig vill vakna då?"

Konstigt nog känner jag mig inte så jäkla trött just nu. Det är jag kanske säkert om jag skulle tillåtas att känna efter men det är sådana känslor som kommer så mycket längre ner på listan. Jag sover helt enkelt när jag somnar har jag bestämt mig för. Det är inte så mycket mer med det har jag bestämt mig för. Jag har inte direkt några tider att passa. Fast det skulle jag vilja ha. Så det ska jag skaffa mig.

Jag ska börja här. Med att blogga. Kontuinerligt . Jag måste skaffa mig rutiner. Jag måste kämpa för att ta mig ur det här. Jag måste vidare nu. Slåss. För min egna existens och mitt egna jag men också de jag älskar och älskar mig. Min älskade sambo. Min familj och mina vänner. Att starta den här bloggen var kanske början på min resa till hitta tillbaka till livet. Jag hoppas.

Jag hoppas.

FÖRUT VAR JAG GLAD. NU ÄR JAG DÖD.

Jag vill inte börja med att slänga ut en bild på mig själv - inte just nu - det är jag för sårbar för just nu. Jag vill inte gå ut med mitt namn heller. Jag vill vara anonym. Skrattretande egentligen för det är det sista jag har uppfattats som under hela min levnad. Jag vill vara anonym ändå i alla fall ett litet tag. Till en början.

Levnad ja. Hitills. Ditills. Tills den stora smällen kom. Godståget. Fallet. När jag förlorade mig själv. När mitt liv tog slut.

Ja. Tog slut. Det är så jag känner det just nu. Som om jag vore död. Levande död. Död fast jag är levande. Jag andas men det är fan inte mycket mer.

Det här kommer att bli den mest deprimerande blogg man kan tänka sig. Ha ha ha. Den kommer att bli så olik allt annat jag uppfattas som - "Han som alltid är så glad!!!!". Nej. Det stämmer inte längre. "Han som tappade det helt." Ja, det är nog mer så jag skulle vilja uttrycka det.

Det här är en blogg som kommer att handla om depression. Om DEPRESSION. Om DEPRESSIONEN FRÅN HELVETET.

Det här kommer att bli en blogg som kommer att handla om OCD. Den mest genomjävliga skärseld man kan tänka sig. Som jag lever i. Inte kan ta mig ur. Som jag har fastnat i. Som tog mitt liv.

Förrut var jag glad. Nu är jag död.

Välkommen till vad som finns kvar av mitt liv. Spillror. Små halmstrån. Och en önskan om att det inte är försent att försöka fortsätta att hoppas. Jag vill leva men inte såhär. Det här är inget liv. Det är ingenting.