FY FAN

Såhär borde ingen få må...

Ingen...

Livet är bara så förstört.

Raserat.

Knappt så att jag orkar nära något hopp.

Inte idag heller.

Inte en enda dag utan tårar.

MÖTE MED FÖRSÄKRINGSKASSAN

Jag har möte med min handläggare på Försäkringskassan imorgon klockan 11.00.

Jag är inte direkt orolig.

Jag är för sjuk för att jobba.

Imorgon är det ett år sedan jag sjukskrevs.

Jag drömmer om att få arbeta igen.

Jag drömmer om ett normalt liv.

Jag drömmer om ett liv utan tvång.

VILJAN BÖRJAR KOMMA TILLBAKA

Jag är glad att jag kommer ur sängen på morgonen.

Jag sover rätt gott faktiskt.

Jag är trött när jag går och lägger mig på kvällarna.

Är det så att jag blir trött under dagen så försöker jag faktiskt undvika att vila just för att kunna sova bättre. De blir lite kaffe istället för siesta.

Det är inte så att jag gör så jävla mycket med mina dagar - jag har inte riktigt kommit mig för att komma in i de vardagliga rutinerna - jag tar små steg - och jag är glad att jag tar mig ur sängen.

Jag har börjat få lite dåligt samvete för att jag inte tar hand om hemmet på ett sätt som jag skulle vilja.

Ingen skulle tro mig om jag berättade hur det ser ut här hemma. Det är verkligen katastrof. Verkligen. Egentligen borde jag ta bilder för att föreviga det men det skulle göra alldeles för jävla ont att titta på de bilderna.

Knarkarkvart är inte ordet. Det stadiet är passerat sedan länge.

Hemskt.

Det gör lite ont.

Stackars min sambo.

Men nu börjar faktiskt viljan att ta tag i saker komma tillbaka.

Snart kommer jag att orka.

Jag längtar.

ETT POSITIVT BESKED

Min handläggare på Försäkringskassan ringde i fredags.

I och med det samtalet kunde jag lägga en stor oro åt sidan.

Jag har haft turen att ha bra kontakter med sjukvården och Försäkringskassan.

Människor som jag känner verkligen ställer upp på mig.

Det är ett sådant stort stöd.

Jag är oerhört tacksam.

SOVMARATON

Jag har fått det återigen bevisat att alkohol är ingenting för mig.

Jag drack vin i fredags. Jag drack inte så speciellt mycket. Jag var aldrig full. Jag drack ett par glas. Jag hade en trevlig kväll.

Men bakfyllan jag hade... Ha ha ha...

Det var inte värt det. Det är inte värt det.

Jag sov för fan hela lördagen.

Vaddå bortkastad helg va?

Nej, där lärde jag mig verkligen återigen att alkohol är nog fan ingenting för mig.

Att jag sover bort en hel dag bara för ett par glas vin - det är fan inte värt det.

Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag har sovit bort en hel helg i princip men jag tänker fan dra lärdom av det.

JAG VILL BÖRJA ORKA IGEN

ANTIKLIMAX...

Men du vet - när man verkligen har förberett sig på att man MÅSTE ta itu med något. Man måste ta itu med det för att det är VIKTIGT. Man verkligen MÅSTE ringa det där jävla samtalet för man har inte fått sina pengar som man ska. Ja, för så klart att det så ofta ska handla om pengar. Såklart att det handlar om Försäkringskassan... Fast jag har en väldigt bra kontakt på FK. Min handläggare är bra. Hon är mänsklig. Hon resonerar sunt.

Jag drog mig för det här. Jag tycker inte om att bli arg. Jag vill försöka behålla lugnet. Jag försökte ta det lugnt. Jag tog det lugnt hela tisdagen och onsdagen men inget hände och innan det hinner bli nästa månad och räkningarna skall betalas så började jag ladda igår för att ringa idag.

Jag laddade och laddade och laddade. IDAG skulle jag verkligen ringa.

Jaha. Så finns pengarna plötsligt på kontot. VAD FAN SKA JAG GÖRA NU DÅ? Jag hade ju laddat så.

VAD FAN SKA JAG GÖRA ISTÄLLET NU DÅ?

Ha ha ha...

Kanske kolla upp hur hemförsäkringen ser ut och vad som ingår i den och vad den täcker?

Ja.

Det blir nästa projekt.

Undrar hur mycket jag kommer att behöva ladda för att göra det?

Varför ska det vara så jävla svårt att få saker gjorda?

Jag fattar väl att det beror till stor del på mIn depression men det här är ju nästan löjligt...

Jag vill börja orka igen.

SMÅ FRAMSTEG ÄR OCKSÅ FRAMSTEG

Haft en ganska bra dag hitills. Jag har orkat börja ta tag i saker lite smått. Jag vill ta det så lugnt med att hitta tillbaka igen bara. Jag vill inte stressa alls. Stress gör mig sjuk. Jag reagerar så med ökat tvång på stress.

Jag kom på att det inte gått en dag utan tårar. Jag grät en liten skvätt för en stund sen igen. Det är något varje dag. Nu är min lap top helt död. Den är två månader gammal. Den bara la av. Jag fattar fan inte hur det gick till alls men å andra sidan - när det gäller mig så händer saker bara. Jag behöver inte göra någonting för att hjälpa till.

Jag får köpa en ny om den inte börjar ladda igen. Batteriet tog slut och jag satte i laddaren och så laddaren inte ochjag har fan försökt med allt. Tagit ur batteriet. Bytt kontakt. Kollat kontakten. Kollat den igen. Tagit ur batteriet. Försökt sätta på den igen. Och igen. Och igen. Men skiten indikerar inte ens på att den laddar batteriet när jag sätter i kontakten. Skoj.

Förutom att datorn har lagt av så har jag faktiskt en ganska bra dag. Jag har bryggt kaffe. Druckit jag vet inte hur många koppar. Jag har njutit av en underbar dag i vårsol. Jag har orkat plocka i ordning lite här hemma. Jag har försökt idag. Och nu är jag fan trött.

Jag är helt slut. Jag sov rätt gott i natt i och för sig men jag sov nog kanske lite lagom lite men när jag vaknade så gick jag faktiskt upp. Jag ville gå upp. Jag ville göra något av den här dagen. Jag ville göra något än att bara sova bort dagen.

Inte för att jag utför några stordåd men det är stordåd för mig.

Jag tar min medicin och jag bloggar.

Jag försöker komma in i vardagen igen men det får gå sakta som sagt. Jag har i alla fall orkat / kunnat / vågat laga lite middag. Kyckling. Inget avancerat men jävligt gott.

Kvällen blir lugn. Lite TV. Lite surfa. Lite lagom skön avslappnat.

Jag är så glad att jag kan få känna mig i alla fall lite gladare och lite piggare nu och jag ser ljusare på saker.

Livet är långt ifrån över och livet är värt att kämpa för.